För att kunna bedöma om det är diskriminering eller ej måste vi se vilken anledningen är att någon har blivit negativt särbehandlad. Lagstiftningen talar om diskrimineringgrunder. De diskrimineringsgrunder som gäller idag och som är gemensamma för arbetslivslagarna, lagen gällande högskolan och skolan samt den som omfattar vardagslivet omfattar samma diskrimineringsgrunder, dock med olika styrka. De fem diskrimineringsgrunderna är kön, sexuell läggning, etnicitet, religiös tillhörighet samt funktionshinder.
I samtliga lagar som reglerar diskriminering finns vissa gemensamma punkter som är återkommande. De är definitionen av direkt diskriminering, indirekt diskriminering, trakasserier, instruktion att diskriminera samt repressalier. Det gäller även rätten att få ut meriter på den person som blivit anställd eller antagen vid utbildning för att kunna jämföra med sina egna för att därigenom se om diskriminering har skett. Delad bevisbörda är också återkommande i samtliga lagstiftningstexter och nedan tydliggörs vad det innebär.
Det är förbjudet att missgynna en arbetssökande, student, elev eller individ genom att behandla honom eller henne sämre än vad en annan person blir behandlad, har behandlat eller skulle ha behandlat någon i en jämförbar situation, om missgynnandet har samband med någon av diskrimineringsgrunderna.
Det är förbjudet att tillämpa en bestämmelse, ett kriterium eller ett förfaringssätt som framstår som neutralt men som i praktiken särskilt missgynnar individer utifrån någon av de fyra diskrimineringsgrunderna. Bestämmelsen gäller dock inte om bestämmelsen, kriteriet eller förfaringssättet kan motiveras av ett berättigat mål och om medlen är lämpliga och nödvändiga för att uppnå målet.
Diskrimineringen genom trakasserier är förbjudet. Det gäller både sexuella trakasserier och trakasserier på grund av någon av diskrimineringsgrunderna.
En överordnad är förbjuden att utge order till en underordnad om att diskriminera någon, exempelvis vid uttagning till anställningsintervju, bestämmelse om vilka som är välkomna på restaurangen och inte eller vilka som har tillåtelse att handla i en affär.
Repressalier är förbjudet och får ej utövas på grund av att ett sexuellt närmande har avvisats, på grund av att en anmälan av diskriminering har skett, på grund av att personen i fråga har påtalat diskriminering och inte heller på grund av att en person har medverkat i en utredning om diskriminering.
Alla har rätt att begära ut merituppgifter om den person som fick tjänsten eller utbildningsplatsen om misstanke finns om att befordran, ny anställning eller utbildningsplats gått till en annan person på grund av diskriminering. Om bedömningen är att efter att ha läst meriterna att någon av diskrimineringsgrunderna varit grund för att diskriminering har skett ska anmälan om diskriminering ske.
När det gäller arbetstvister åligger det facket som förstahandsval att företräda medlemmar i tvister om diskriminering. I andra hand och i andra fall åligger det Ombudsmännen att föra rättslig talan för den enskilde. När det gäller arbetstvister kan ärendet övertas av en ombudsman om facket avstår från att driva ärendet, om facket försöker men inte når en lösning eller om arbetstagaren inte vill företrädas av sitt fack. I arbetstvister är preskribtionstiderna många gånger korta vilket innebär att en anmälan bör göras snabbast möjligast.
Med delad bevisbörda innebär att den som anser sig ha blivit diskriminerad ska lägga fram fakta som styrker att det har förekommit diskriminering. Om den som upplevt sig diskriminering lyckas med det övergår bevisningen till den som anklagas för diskriminering att motbevisa att något missgynnande på grund av någon av diskrimineringsgrunderna inte har skett.
Om ett avtal föreskriver eller medger sådan diskriminering som är förbjuden enligt lagen blir avtalet ogiltigt.